Jag står och lagar mat när jag plötsligt känner ett tryck mot bröstet såsom de brukar kännas när man får panik. Jag förlorar kontrollen över min rörelseförmåga och orden blir sluddriga. Det är svårare att formulera sig och vara sammanhängande. Känner att blicken börjar dra sig mot intet och det känns tommare och tommare. Känslan påminner om en film, då omvärlden tystnar och man sakta slocknar. Jag känner att magen spänner sig och kontrollerar hela kroppen. Min kropp börjar vibrera tills de skakar. Jag känner och ändå känner jag inte. Jag hör och ändå hör inte. Tillslut är jag inte där i rummet längre. För en stund finns jag inte, men ändå vet jag att jag alltid kommer tillbaka.
Läs denna om du vill ha mer information om anfallen: http://www.funktionellasymptom.se/
Ifall du är traumatiserad och lever med ptsd eller komplex ptsd och upplever anfall som liknar epelepsi så kontakta gärna mig. Jag kan dela med mig och hjälpa dig med svar på dina frågor.
