Jag håller på att söka extra jobb vid sidan av mina studier. En första tanke när jag sitter och bläddrar bland annonserna är den där förväntade egenskapen: stresstålig.
Jag är inte stresstålig. Jag faller ihop och ser upp på de stora murarna som genast växer framför mig. Samtidigt kan jag se igenom muren. Jag är medveten om att jag skildrar de högre än vad de är och kan bli. Ibland står någon bredvid, och jag blir som en heliumballong som personen tar tag i och sträcker ner på jorden. Även om jag vet hur jag fungerar, som är en viktig del, så är det väldigt komplicerat. De ligger och grottar i mig och tar över. Jag ska försöka göra en liknelse. Om du kan höra så har du förmågan att fysiologiskt selektera varenda ljud i din omgivning. De gör att du kan fungera, fokusera och ta in din värld. Men om du har en hörselnedsättning och får ett coclearinplantat eller hörapparat så är de betydligt svårare. Alla ljud finns överallt. De blir svårare att vara närvarande i en konversation. Du känner dig nästan alltid trött för att det är utmattande att leva med alla intryck. Tänk dig samma situation fast de handlar om stress. Att inte ha den delen inom sig som selekterar stressen, hjälper dig att fysiologiskt hantera den så du kan tänka klart. De betyder inte att jag som lever med mina trauman dagligen, är förlorad i stressen. Jag kommer alltid kunna förebygga den, lära mig hitta verktyg som fungerar för mig, för att de ska bli bättre. De kanske aldrig blir som jag önskar att de vore, men de kan alltid förändras, om jag har inställningen och vill. Så de finns flera perspektiv på det.
Just nu kämpar jag mycket med stressen. Humöret svajar. Så många känslor svämmar över mig att jag inte längre vet vad jag känner eller varför. Och att beskriva det för omvärlden är en gåta. Men de hjälper alltid att skriva om de, för att jag själv ska förstå och hitta kopplingar.
En av mina just nu kämpiga problem i vardagen är att jag mår dåligt varje gång jag ska åka någonstans. Då kommer stressen. Speciellt för att jag pendlar mellan min pojkvän och mitt hem tillsammans med min hund. Först är de jobbigt för att jag måste planera. Packa väskan med hundmat, kläder, tänka på hur mycket kläder jag behöver beroende på vädret eller hur länge jag blir borta. Sen för att planerandet påminner starkt om de problem jag sålänge brottats med under livet. Då jag var hemlös och pendlade med min tunga ryggsäck till platser där jag kunde få tak över huvudet. Jag antar att de jobbigaste i att åka någonstans är tankarna, planerandet som tar över hela dagen från morgon till kväll. Och just nu behöver jag förstå det på djupet, hitta sätt att hantera det och erkänna problemet. För helt ärligt, någonstans vill jag inte att de ska vara ett problem, så jag förnekar det för att spara energi, fast än de gör motsatsen.
Jag vill avsluta med att återkomma till jobbsökandet och den förväntade egenskapen: stresstålig.
Jag studerar till förskollärare och söker vikariejobb. Därför satt jag vid datorn och spelade upp framför mig i tanken ett scenarie då jag sitter på intervju vid en förskola och de frågar om jag är stresstålig. Mitt svar skulle isåfall vara:
- Nej jag är känslig för stress, och de tror jag att alla är fast på olika nivåer. Därför vill jag inte säga att jag är stresstålig. Däremot om jag befinner mig i en stressad situation, som jag också kommer att göra dagligen i en förskollemiljö så väljer jag att upptäcka varje situation och förebygga den. För att minska på stressen och skapa en bättre miljö för mig och barnen där vi får möjlighet att vara oss själva. För nej jag är inte mig själv när jag är stressad och verkligen inte den förskollärare som jag i tanken vill vara. Och de är vi heller inte, de är okej att göra fel, de är ju på så sätt man alltid kan bli bättre.
